Pubrunda

Igår efter att varit på After Work med jobbet passade jag på att slinka in på några bra pubar för att se vad som kommit in sedan förra helgen. Började på 3 små rum och där beställde jag en Ekholmen Ekologiska Ale från Nynäshamn. Hade inte så stora förväntningar på den men det är alltid roligt att prova något nytt. Man kan väl säga att den var trevlig utan att sticka ut på något sätt.

Tog mig sedan ner mot andra långgatan och The Rover där det blev en mycket trevlig porter, Gonzo Imperial Porter från 2005. Den var som jag upplevt den tidigare mycket god. Hur mycket jag än försökte provocera fram ett skum blev det inte en enda bubbla på ytan av den mörka vätskan. Den smakade som tidigare massor av choklad, ek, vinös, mörka bär. Fick frågan om jag ville ha den kyld eller rumstempererad. Valet gick på en kyld för att kunna uppleva karaktärsförändringen i takt med att den ökade i temperatur.

Kvällen avslutades på Delirium där jag äntligen slog till på en Old Ruffain från Great Divide. Vätskan är röd, bärnsten med tjockt smuttsvitt skum. Doften är söt, maltig och massor av humle (bitter). Smaken är söt, kola, karamell, fruktigt humlig som övergår i en aggressiv bitterhumle. Bakom allt detta finns Great Divide nötaktiga hussmak. Den intensiva bitterhumlen och den höga alkoholhalten ger en brännande munkänsla. En riktigt grym öl.

Nu har jag äntligen druckit samtliga av Great Divides "Really Big Beers".

Mikkeller Single Hop IPA

Nu kommer den tredje i Mikkellers single hop IPAs serie.

Cascade Single Hop IPA

Finns att köpa för 31 danska på Ölbutikken.

Hoppin Frog B.O.R.I.S The Crusher

Då var det igen dags att leta upp anteckningarna från ett öl som jag kan rekommendera. Det är till och med så att det är en av de bästa öl jag druckit och då handlar det naturligtvis om ytterligare en imperial stout.

B.O.R.I.S The Crusher kommer från Hoppin Frog Brewery som ligger i Akron, Ohio USA och är en mycket trevlig imperial stout på 9,5% .


Ett väldigt svart öl med en blygsam mörk skumkrona. Visst humlen finns här men BORIS är inte direkt någon humlebomb utan lever mer på sina underbart rostade smaker av malt, ek, kaffe, mörk choklad, vanilj, ganska vinös med något syrliga drag som vägs upp av en diskret sötma. Lång rostad eftersmak som domineras av kaffe.

Detta är ett riktigt gott öl.

Betyg 10/10





"BORIS stands for Bodacious Oatmeal Russian Imperial Stout and it will crush you like no other stout!"

Färskhumlade öl

Nu när det närmar sig släppet av Sierra Nevada Harvest Ale tänkte jag ta upp ämnet färskhumlade öl. Inte minst för att det ska vara just Sierra Nevada Brewing Co. som startade denna tillverkningstrend med sitt öl Harvest Ale. Följande öl ingår i Sierra Nevadas "Harvest Serie"



Principen går ut på att man en gång om året under skördetid brygger ett öl som humlas med färsk/nyskördad humle då humlen fortfarande har kvar sin aromtopp. För att kunna detta måste humlen omgående efter att man skördat transporteras till bryggeriet för att stoppas ned i bryggkaret. Tiden man har på sig från att den skördades till användning är ganska kort så det är snabba ryck som gäller.

Tillverkningstekniken ska kräva en större mängd humle, enligt Great Divide ca fyra till fem gånger mer. Men istället får man en fräschhet som är svår att uppnå på annat sätt. De stilar jag sett som producerats med denna teknik är india pale ale och american pale ale.

Jag har aldrig smakat Harvest Ale så förväntning är hög inför släppet på Systembolaget i mitten av nästa månad.

Jag har enbart sprungit på två öl som tillverkats enligt denna princip. Det första är High Tide Fresh Hop IPA från Port Brewing som jag har recenserat här. Den andra är en riktigt grym öl från Great Divide, Fresh Hop Pale Ale som är en riktig smarrig american pale ale.



Båda dessa tyckte jag var väldigt fräscha i aromen speciellt Fresh Hop Pale Ale från Great Divide.

Skulle vara intressant att ta del av vad ni har för erfarenheter kring dessa färskhumlade öl. Kom även gärna med tips på bra eller för den delen även dåliga exempel.

KNARK är surt

Blev inspirerad av Fredrik som skrev på sin blogg om ett annat öl från samma bryggeri här. Kunde inte låta bli att ha en lika dålig rubrik.

Jag köpte denna på BarleyWine i Köpenhamn i somras. Imperial stout är min favoritstil och läser man Fredriks recension på KNARK (V) låter den ju väldigt god, kraftig med humliga inslag. Hur upplevde då jag lillebrorsan KNARK (III), en imperial stout på 7,2%? Så här står det i mina anteckningar från provningstillfället.



Nej, nej... det här var ingen höjdare. Ljudet påminde mycket om en lager när jag hällde upp ölet med ett brusande ljud och små bubblor på insidan av glaset. Likheterna slutar tyvärr inte där utan den är även väldigt tunn med en metallisk smak.

Stort fluffigt skum med stora hålrum.

Hittar inget av de utlovade smakerna av kaffe och choklad möjligen finns där lite smak av lakrits och aska.

Det kan vara så att den inte är riktigt kry. Mycket tyder på att jag fått en infekterad flaska, fanns flera tecken på detta inte minst en syrlig ton. Kommer nog aldrig få svar på detta då ett återköp är föga troligt.

Betyget blev 2/10

Efter att ha läst Fredriks inlägg är jag om möjligt ännu mer övertygad om att jag fick en dålig flaska. Kommer nog därför ge denna och storebrorsan (V) en chans till vid tillfälle.

Amager Hr. Papsø

Här har vi ett öl från Amager Bryghus som producerats som en hyllning till Henrik Papsø som under 2008 nådde 10 000 ratings på recensionssajten ratebeer.com. Detta är en quadruple på 12% som lagrats på bourbon-fat.

Vätskan är rödbrun med ett blygsamt skum med små bubblor.

Doften domineras av bourbon, alkohol.

Smak av ek, vanilj, kryddig, bourbon, alkohol.

Karaktären i detta öl präglas verkligen av lagringen på bourbon-fat. Tyvärr är den lite för tunn och spritig och ganska endimensionell. Hade högre förväntningar på denna.

Betyg 6/10

Tidsfördriv en söndag

I kväll var det dags att ta sig till The Rover då jag noterat att de fått in Rainbow Warrior från Närke.

Så efter att ha utfört det som stått på agendan för denna söndag tog jag mig till Rover med stor förväntan, har letat efter denna öl från Närke sedan jag missade den i somras på Akkurat. Har man druckit Kll ´n v fn d vll från Närke vet man vilken hög klass de har på sina IPA, bara denna är i närheten så är det värt att ta sig runt stan.

När jag kom in på Rover kunde jag ganska snabbt konstatera att den var slut, vilket jag även fick bekräftat av killen i baren. Mm, vad tar man nu då? Jo, där framför mig fanns den högaktuella Oppigårds Single Hop Ale på fat. Denna ska lanseras på Systembolaget som fast sortiment under ett år med start i april, tror jag det var. Här har de endast använt sig av en sorts humle, Syrian Goldings. Nu ska vi se hur den är.

Ljusgul/gyllene vätska med vitt skum. Sparsamt med skumrester.

Dofter friskt av humle, citrus, blommig, torr.

Smaken är frisk av humle, citrus, citronskal, kryddig, blommig, rejält bitter, torr. Ett somrigt öl.


Ser fram emot när detta öl går att köpa på Systembolaget.

Betyg 8/10


Medan jag tömde min Oppigårds noterade jag ett intressant öl på en kran längre bort. Det är en gammal bekantskap från Sierra Nevada Brewing, Torpedo Ale. En IPA som jag upplevde som bra men inte i topp senast jag smakade den. Måste bara smaka den igen för att se hur den är denna gång.


Vätskan är ljus bärsten med kompakt vitt skum, lägger sig en hel del skumrester på glaset.

Doftar fruktigt av humle, citrus, grape, karamell.

Smaken är medelfyllig av stora givor humle citrus, mycket grape, ananas, aningen söt, karamellmalt . Besk utan att bli överväldigande.

Jag upplever den bättre denna gång så betyget höjs till 8/10

Det här blev ju en ganska bra söndag ändå.

Avery Brewing The Czar

Det jag ska ge mig på nu är en bomber från Avery Brewing som de kallar The Czar och ingår i Averys "Dictator Series". Min flaska tappades 2005 och är därmed lagrad i ca 3 år, alkoholhalt 11.03%. Vad kan man vänta sig....troligen något kraftfullt men stilmässigt har jag läst att karaktären ska dra mer åt belgisk imperial stout än amerikansk dito, vi får se.

Men då öppnar vi väl den då.

Vätskan är svart men inte tjock som många andra amerikanska imperial stout med beige ganska kompakt skum. Mycket skumrester på glaset för att vara en imperial stout.

Doften domineras av mörka bär, något syrlig, mörk choklad, aningen alkohol.


Smaken domineras likaså av mörka bär, mörk choklad men även ek, karamell, börjar syrligt för att sedan balanseras upp med en smygande sötma, fyllighet från alkoholen. Medelkraftig beska. Väldigt välbalanserat öl med hög hinkabilitet.


Jag håller med om att karaktären är belgisk imperial stout typ Black Albert snarare än amerikansk. Mycket god. Kommer garanterat köpa fler om jag får möjlighet.

Betyg 9/10

Great Divide Brewing Co. Titan IPA

Kände för något friskt och läskande denna fredagskväll, vad kan då vara bättre än en gammal favorit Titan IPA från Great Divide Brewing Co.

Grumlig orange/bärnstensfärgad vätska med kompakt vitt skum. Ligger kvar en del skumrester på glaset.

Doftar amerikansk humle, karamell, sött.

Smaken är friskt av citrusfrukter, karamell och Great Divides nötiga hussmak. Avslutas med en kraftig beska.

Mycket gott detta och priset per flaska vid en privatimport genom Systembolaget är endast 25 kr.

Betyget ligger kvar på 9/10


Får se om jag ger mig på min bomber med The Czar från Avery. Plockade i vilket fall som helst in den i kylen när jag kom hem.

Tripel Karmeliet

De artiklar som beställs från beställningssortimentet till något systembolag i Göteborg men sedan inte hämtas ut skickas vidare internt till systembolaget Gårda. Det är av någon anledning enbart denna butik som får sälja artiklar från beställningssortimentet från hyllan. Var förövrigt förbi Gårda-butiken idag och köpte dessa grymma belgare som precis hade anlänt från en annan butik pga att beställaren inte hade hämtat ut dem.


Tripel Karmeliet är en av de absolut bästa belgare som jag har druckit och att de kom i läckra 750 ml-flaskor gjorde det inte mindre kul.

Ölbutikken

Idag kom ännu ett nyhetsbrev från Ölbutikken i Köpenhamn. Det är alltid lika spännande när nyhetsbrevet dimper ned i inboxen.

Följande nyheter finns nu till försäljning:
Southern Tier Oak Aged Ale Cuvée One
Southern Tier Hoppe
Southern Tier Tripel
Southern Tier Big Red
Southern Tier Unearthly
Amager Fru Frederiksen
Southern Tier Oat
Mikkeller Warrior Single Hop IPA
Beer Here Erebus

De sista tre på listan: Southern Tier Oat, Mikkeller Warrior Single Hop IPA och Beer Here Erebus tycker jag är lite extra intressanta.

Nu är vi på väg mot ljusare tider!

Tittade igenom bildarkivet och hittade denna från Haket i somras.

Bilden visar en Närke Slättöl med Göteborgs hamnområde och Stena Line-färjan i bakgrunden.

Killen i baren tog lång tid på sig för att hälla upp ölen men resultatet blev väldigt läskade med ett berg av skum!

Bara av att studera bilden får jag tillbaka intrycken från denna försommarkväll. Det är nästan så att man längtar dit mitt i allt mörker.

Avery Brewing Mephistopheles Stout

Då jag nästan uteslutande har lagt upp inlägg som berör humlestinna öl tyckte jag det var på tiden att ta upp ett öl från min favoritstil - Imperial Stout.

Ett öl som jag varit spänd över att få smaka är Mephistopheles Stout från Avery så när jag hittade det på Ölbutikken i Köpenhamn blev jag lite extra lycklig. Detta öl är den sista av tre i deras "The Demons of Ale" series.

Doft av röda bär, mörk choklad, kaffe aningen syrlig och fruktig humlig.

Smaken är kraftig komplex rostad av kaffe, mörk choklad, mörka bär, brunt socker mot slutet en fruktig humlig beska (IBU 107) och alkohol som tillför en fyllig brännande smak/känsla. Ett extrem-öl vars smaker och höga alkoholhalt verkligen har gift sig och är helt i balans vilket ger mig en underbar ”wow-känsla”, även hinkabiliteten är mycket hög för att vara ett så kraftfullt öl.

Min flaska var från Batch 3, Nov 2007 som är på 16% och var lagrad i ett år när jag drack den. Detta är en Imperial Stout helt i min smak så betyget kan inte bli annat än fulländat!


Betyg 10/10

Bishops Arms Järntorget

I fredags kväll tog jag mig till Bishops Arms på Järntorget för att se om de kopplat på Närke ! vilket de enligt förhandsuppgift skulle göra när Jule IPA från Beer Here tog slut. När jag anlände svepte jag snabbt med blicken över de tillfälliga kranarna och där var den.

En American Strong Ale/Barley Wine på 8,2% från Närke som jag tidigare endast druckit ett litet smakprov av på SBWF. Nu blev det en hel kupa av detta mycket intressanta öl. Förväntning var enorm då jag fick kupan med den mörkt rödbruna vätskan med stadigt beiget skum. Doftar sött, karamellmalt, fruktig och aningen alkohol. Smaken är söt, koncentrerad av mörka bär, torkade frukter, Karamellmalt, amerikansk humle som tillför mer arom än bitterhet. Mycket gott.

Betyg 8,5/10

När jag fick in "!" upptäckte jag en tunna som stod på bardisken lite längre bort, tyckte mig känna igen utseendet. Bishops Arms Järntorget har ju inte cask men det är ju i sådana fat som Oceanbryggeriet levererar sina cask till 3 Små Rum. Då jag hade lyckats fått en stol vid baren ville jag inte lämna den i risk att bli av med den, så när jag fick syn på en gammal bekant i personalen frågade jag om de börjat servera Real Ale, och i så fall från Oceanbryggeriet? Ja, det är en cask från Oceanbryggeriet fick jag till svar. Vilket genast ledde motfrågan, vad finns i fatet?

Det är Arbetarportern svarade han...ok så nu har ni den både den vanliga och cask undrade jag? Nej, det är den som har lagrats på Jack Daniel's-fat, fick jag till svar.

Denna har jag längtat efter från det att jag först hörde om den i december förra året, och nu stod på disken framför mig!!! Utan att jag frågat efter det kom två provglas in med båda versionerna av arbetarportern, kul! Det kallar jag bra service.

Jodå, lagringen på Jack Daniel's-fat hade tydligt präglat ölet i både doft och smak. Doften var rundare med tydlig bourbonkaraktär. Smaken var mer rund, nedtonad smak av bourbon, vanilj samt torrare. Var den bättre än den vanliga? Är naturligtvis en smaksak men jag har svårt att plocka ut vem som är bäst.

Efter provsmakningen kändes det som jag ville ha mer och beställde in en galopp av denna ekfatslagrade Ocean.

Betyg 8/10

Två gamla bekantskaper

Då var det fredag igen och dags för en skön Pale Ale från ett av mina favoritbryggerier, Mikkeller.

All Others Pale är ytterligare ett exempel på hur bra öl Mikkeller producerar. En explosion av tropiska frukter och blomighet i doft och smak och en trevlig oklar bärnstenfärgad vätska med rikligt vitt skum. Jag har svårt att se att man jag göra en bättre American Pale Ale än detta. Har druckit några i nivå med denna men inte någon bättre.

Idag valde jag ett av mina Delirium-glas med rosa elefanter!

De få gånger jag sett öl från Mikkeller på krogen har de tyvärr kostat lite i överkant (Haket i Gbg undantaget), men kommer ni över detta öl till rimligt pris är min rekommendation - köp, drick och njut.

Nu till något helt annat.
Senast jag drack Hr. Frederiksen blev jag lite besviken på att jag inte upplevde smaken så fylligt som tidigare, vilket leder oss osökt in på nästa öl. Amager Hr. Frederiksen!

Jag hade egentligen planer på att lagra de två sista av mina Frederiksen men då jag upplevde en strimma av besvikelse senast vi träffades blev jag tvungen att uppsöka min trogna vän igen för att känna om allt det vi upplevt tillsammans fanns kvar eller om jag var en ensam man.

Antar att jag inte behöver förklara att Fredriksen levererar igen. Se bara på den underbara skumkronan! Den rostade fylliga smaken med de underbart humliga inslagen satt där igen precis som jag minns dem från tidigare. En gammal bekant är tillbaka förhoppningsvis för att stanna.

Hercules DIPA vs Ruination IPA

Jag hade absolut inte tänkt att dricka några öl idag. Däremot skulle jag genomföra en provning med Hercules mot Ruination till helgen för att jämföra dem sida vid sida i avsikt att bestämma vem som är bäst. Men efter att deltagit vid en diskussion i komentarfältet på Ölkultur om hur besk Ruination egentligen är kunde jag inte hålla mig längre. Ok ,då kör vi.



Hercules DIPA 9,1%: vätskan är klar (bilden missvisande) bärnstensfärgad med kompakt skumkrona med små bubblor. Enorma mängder skumrester på glaset. Doften är citrus, mycket grape med nötaktiga inslag. Smaken är mycket balanserad nötaktig, karamellmalt och köttigt med amerikansk humle, citrus, grape, passionsfrukt. Karaktären är väldigt mycket fyllig DIPA med sina 9,1% som tillför fyllighet utan att störa. En trevlig beska utan att bli för kraftig men tillräckligt för att lyfta ölen mot slutet. Lång efterbeska.

Ruination IPA 7,7%: vätskan är ljusare än Hercules klar (bilden missvisande) orange/bärnstensfärgad med kompakt skumkrona med något större bubblor än föregående. Även här väldigt mycket skumrester på glaset. Smaken tunnare än Hercules med friska smaker från främst amerikansk humle citrus, grape, passionsfrukt, citronskal. Karaktären är lättare än Hercules och känns mer som en väldigt smakrik IPA. Inte lika söt som många DIPA, vilket kan bero på att den har relativt låg alkoholhalt för en DIPA. Visst en bra beska finns och då framför allt en efterbeska men den är väldigt balanserad och behaglig.



Vem är bäst då? Det går inte att skilja dessa åt i fråga vem som är bäst utan det är nog mer vad man vill ha för tillfället. Men Hercules är mer söt kraftig och nötaktig i aromen medan Ruination mer är elegant, smidig och frisk. Jag nämner bra beska vilket då är i relation till andra öl i denna kraftfulla stil så slänger du fram en mer normal stil kommer dessa två att upplevas ganska brutala naturligtvis.

Hur är det med betygen då?

Hercules 9,5/10
Ruination 9,5/10

Bra skit detta!

Lagringsduglighet på DIPA

Har följt den intressanta diskussionen som pågått på Sveriges öl-bloggar hur man skall ställa sig till lagrad DIPA.

Kan dela med mig av mina erfarenheter på området. Har druckit Hercules vid ett flertal tillfällen och det bästa mötet var men en bomber med en månad kvar av bäst före-märkningen som var satt av Danish Beerhouse och de brukar inte vara snåla med hållbarhetstiden. De IPA och DIPA jag köpt i Danmark har haft 2-3 års hållbarhetstid enligt deras bäst före-märkning. Så denna Hercules var med det resonemanget minst lagrad i två år. Tycker nog även att jag upplever samma trend på de 10-tal flaskor jag köpte i somras på Systembolaget.

Ett annat exempel är mitt omdöme av Avery The Maharaja Imperial IPA där den verkligen är rund och god efter att ha lagrats i några år.

Visst alfasyran från humlen avtar visserligen med tiden så efter ca 6 mån har vi kanske 50-95% av alfasyran kvar beroende på hur lagringstålig humlesorten är. Men att slänga i sig sina DIPA i rädsla för att de skall bli dåliga är inte rätt (enligt mig) utan följ den med tiden så kommer du hitta när just du tycker den är som bäst.

Jag håller med om att man vill naturligtvis alltid smaka en färsk för att uppleva den råa kanske obalanserade smaken men den behöver inte nödvändigtvis smaka som bäst då.

Det är ju trots allt så att amerikanska DIPA och Barley Wines är väldigt lika och välhumlade amerikanska Barley Wine är ju ok att lagra så varför inte DIPA?

Sedan är ju alltid en vertikalprovning kul då man verkligen får möjlighet att känna hur ölet har utvecklats under lagringstiden.

Så enligt mig är det helt i sin ordning att lagra DIPA eller vad tycker du?

Skåpsinventering

Detta står i skåpet idag 11/01-09 och väntar på rätt tillfälle. De är bara upprabblade utan någon som helst ordning gällande stil mm. Tror inte jag missade någon.

Mikkeller Hvedegoop 650 ml 1 st
Cantillon Lou Pepe Framboise 750 ml 1 st (2007)
Cantillon St Lamvinus 750 ml 1 st
Cantillon Lou Pepe Pure Kriek 750 ml 1st (2007)
Westvleteren Abt 12 330 ml 1 st
Mikkeller Black 375 ml 1 st
Mikkeller Black Hole 375 ml 1 st
Nögne Ö God Jul 500 ml 1st (2007)
Nögne Ö God Jul 500 ml 1st (2008)
Nögne Ö Imperial Stout 500 ml 1 st (2006)
Thomas Hardy´s Ale 250 ml 1 st (2007)
Hercules Double IPA 355 ml 3 st
Oak Ages Yeti Imperial Stout 650 ml 4 st
Brooklyn Monster Ale 355 ml 1 st (2008)
Slottskällan Kloster 330 ml 1 st (2008)
Rochefort 10 330 ml 1 st (2008)
Mikkeller Stateside IPA 500 ml 1 st
Westmalle Tripel 330 ml 3 st
Scaldis Prestige 750 ml 1 st
Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blue 750 ml 2 st (2008)
Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Rood 750 ml 1 st (2008)
Unibroue 17 750 ml 1 st
Green Flash West Coast IPA 355 ml 1 st
Trois Pistoles 355 ml 1 st
Flying Dog Gonzo Imperial Porter 355 ml 2 st (gamla versionen 9,5% 2007)
Cantillon Iris 750 ml 1 st
Amager Hr. Frederiksen 500 ml 2 st
Oud Beersel Oude Geuse Vieille 375 ml 1 st
Mikkeller Monk´s Elixir 750 ml 1 st (2008)
Cantillon Blåbär Lambik 750 ml 1 st (2007)
Stone Ruination IPA 355 ml 1 st
Nögne Ö Dark Horizon Second Edition 500 ml 1 st
Stone Double Bastard Ale 650 ml 2 st
Stone Old Guardian Barley Wine 650 ml 1 st
Yeti Imperial Stout 650 ml 1 st
Stone IPA 355 ml 1 st
Great Divide Titan IPA 355 ml 3 st
De Molen Hel & Veroemnis Stout 750 ml 1 st
Amager Old Man´s Ale 250 ml 1 st
Stone Imperial Stout 355 ml 6 st
Mikkeller Fra Til 750 ml 1 st (2008)
De Molen Bommen & Granaten 750 mml 1 st
Goose Islands Bourbon County Stout 355 ml 4 st
Birrificio del Ducato A.F.O 330 ml 1 st
Mikkeller All Others Pale 500 ml 1 st
Green Flash Imperial IPA 650 ml 1 st
Avery The Czar 650 ml 1st (2005)
Port Brewing Hop-15 Ale 650 ml 1 st
Port Brewing 2nd Anniversary 650 ml 1 st
Port Brewing High Tide Fresh Hop IPA 650 ml 1 st
AleSmith IPA 650 ml 1 st
AleSmith Old Nubskull 750 ml 1 st
AleSmith Wee Heavy Scotch Ale 750 ml 1 st
Utenos Porter 500 ml 1st

Några av dessa godingar (de som inte ska lagras) kommer ni säkert se recenserade här framöver + massa framtida nya inköp under året.

Port Brewing

Tänkte skriva lite om tre öl från Port Brewing.

Vi börjar med denna DIPA som bryggdes till deras 2 års firande av starten.

2nd Anniversary
Grumlig orange/bärnstensfärgad vätska med blygsamt skum som lämnar hyggligt med rester på glaset. Doftar sött, citrus, kåda och gräsigt. Smaken drar åt citrus, grape, kåda, karamellmalt, tallbarr...ganska kraftig efterbeska och alkohol. Denna DIPA saknar den fyllighet som de bästa i klassen besitter, vilket gör att smakerna inte lyckas integrera alkoholen helt och hållet utan den gör sig påmind i eftersmaken. Allt sammantaget är det en hyfsad DIPA som dock känns lite för obalanserad i dagsläget.

Betyg 7/10


Som nr 2 blir det en IPA som producerats till hyllning åt alla surfare over there.

Wipeout IPA
Ljus grumlig vätska med vitt skum som lämnar en del skumrester på glaset. Doftar fruktigt och godissött. Smaken är stil-typiskt amerikansk IPA men aningen tam i arom och beska för min smak.

Betyg 7,5/10




Till sist blir det Port Brewings bidrag till dessa IPA som humlats med färsk humle under skördetiden.

High Tide Fresh Hop IPA
Vätskan är grumlig och väldigt ljus lite blek till och med, riktligt med vitt skum som lämnar mängder av skumrester på glaset. Doftar underbart av amerikansk humle, främst Centennial. Smaken är somrig med läskande citrus, grape, gräsighet. Bra balans mellan sötma och beska. Förväntar man sig ett öl med fyllig kropp och klibbig sötma blir man besviken för denna är något helt annat, nämligen ett öl med lätt kropp som verkligen passar en solig sommardag i skuggan.

Betyg 8/10

Två nya bekantskaper

Tog en runda på mina favoritpubar i går kväll med avslut på en pub jag inte besökt på ett tag, Delirium. Puben som har 40 fat och en flask-öl-lista som liknar en telefonkatalog (dvs 2500 olika sorter från 70 länder). De är också puben som man behöver ett antal olika alternativ när man ska beställa då de ofta har slut på det man söker. Vilket jag även upplevde igår.

Hur som helst så har de ändå klart mest öl av pubarna i Göteborg. Inriktningen är belgiskt så säkert 60% av ölutbudet upptas av dem medan övriga världen får dela på resten. Det som är lite kul är att de har så många olika länder representerade. Vill du av någon anledning vill ha en lager-öl från Bangladesh så är det inga problem här.

Då börjar vi. Drack en del god och även ny öl igår och tänkte skriva ner lite om två av dem. Börjar med en belgare från trevliga bryggeriet - De Struise Brouwery. Började i fel ordning då jag hade tagit en La Trappe Quadrupel på fat innan jag såg att denna Struise fanns så därav vattenglaset i bakgrunden, behövde skölja ur systemet för att ge plats för en något mildare öl. Den gedigna öl-listan skymtar nere till vänster i bild.


Struise Kloeke Blond har en gyllene gul vätska med fluffigt stiltypiskt skum. Doften är kryddig och fruktig. Smaken är eldig, kryddig och fruktig. Belgisk karaktär av jäst och estrar. Intressant är hur kraftig beskan är i avslutningen vilket jag inte har upplevt tidigare i samma stil, trevligt och kul. Väldigt trevlig belgare detta.

Betyg 8/10

Delirium hade fått in ett antal olika från Struise och bjöd ut dem till ett väldigt bra pris. Jag betalade 59 kr för denna flaska på 330 ml och en Pannepot Grand Reserva skulle de ha ca 90 kr för 330 ml. Tänker verkligen gå dit igen då de hade fler Struise som jag inte smakat tidigare.


Innan pubrundan tog jag en Avery The Maharaja Imperial IPA från Averys "Dictator Series" som jag bytt till mig av Dempa. Tack Dempa, kul när vi hjälper varandra att upptäcka nya smakupplevelser.

Mörk orange/bärnstensfärgad vätska med smutsvitt skum. Doftar kraftigt av söt karamellmalt och koncentrerad humle. Smaken är humlig, citrus, passionsfrukt, grape...som vägs upp av en söt karamellmaltig kropp som vi känner ingen från dessa tunga amerikanska DIPA.

Välbalanserad DIPA som inte har några som helst problem att integrera alkoholen i smaken. Avslutningen är bitter men jag har upplevt bittrare DIPA i mina dagar, vilket naturligtvis har att göra med lagringstiden.

Min falska var "Bottled in feb 2006, Batch 3" alltså lagrad i 3 år. Bäst före var satt av Danish Beerhouse till nov 2008.

Betyg 9/10

Två av världens bästa IPA

Nu är tiden inne att leta upp anteckningarna och presentera mina bästa upplevelser i stilen IPA. Vi börjar med ett öl från vårt grannland Danmark, Mikkeller Stateside IPA.


Det här är verkligen en favorit. Klar, bärnstensfärgad vätska med vitt rikligt skum. Lämnar ganska mycket skumrester på glaset. Doftar typiskt amerikansk IPA av Cascade, Chinook. Smaken drar även den åt citrus, grape, passionsfrukt…mums. Allting avslutas med en markerad beska som biter sig kvar i gomseglet....!

Betyg 10/10


Nästa underbara produkt kommer något längre ifrån, AleSmith IPA.

Ljus gyllene och aningen oklar vätska, rikligt med vitt skum i små bubblor som lämnar mängder av skumrester på glaset. Doftar underbart fruktigt av bla. citrus, grape, ananas och aningen söt karamell. Kommer på mig själv sitta och dofta om och om igen på detta underbart läskande öl…. Smaken innehåller allt beskrivet i doften + en överraskande lång eftersmak där jag tycker mig känna mango?

Kroppen är lätt/medelfyllig. Det som slår mig är att den känns så otroligt fräsch och färskt vilket kanske har att göra med att den är Bottle Conditioned? Är väl inte så vanligt på IPA , någon som vet?

Förstår varför denna rankas som den bästa IPAn i värden på ratebeer. Helhetsintrycket blir att en IPA inte kan bli bättre än såhär - alltigenom färg, doft, smak är helt klockrent.

Betyg 10/10

En lördagkväll i Götet

I lördags eftermiddag blev sambon inringd till jobbet pga sjukdom bland personalen. Vilket gjorde att man fick en oplanerad lördagseftermiddag och -kväll fri för vald aktivitet.

Att det skulle gå i ölets tecken var tämligen självklart. Började resan med att öppna en Port Brewing Wipe Out IPA och sätta sig framför datorn för att se om någon av mina favoritpubar hade uppdaterat öl-listan. Märkte ganska snart att så inte var fallet samt att Wipeout´n började sina i glaset.

Bestämde mig då att satsa på 3 Små Rum då de brukar ha cask från Oceanbryggeriet på fredagar och lördagar. Tömde det sista i glaset, ryckte åt mig jackan och började spatsera upp mot Göteborgs paradgata Avenyn med siktet inställt på 3 Små Rum. När jag passerade Bishops Arms på Avenyn blev jag lite tveksam på om man skulle gå in då även de har cask ibland.... nej, det får bli på hemvägen gick tanken (trodde jag).

Väl framme och började jag tjöta lite med den mycket trevliga ägaren av 3 Små Rum, Reza. Han förklarade att han inte vågat ta hem något fat cask då han bedömt att kundkretsen inte var hemma över helgerna kring jul och nyår. Han hade nog resonerat rätt då det enbart satt några enstaka själar i den lilla lokalen. Gick fram till baren där det alltid finns ett av stans bästa utbud på svenska mikrobryggerier på fat. Reza har ca 8 fat och denna gång fanns Närke, Nynäshamn, Oceanbryggeriet och Dugges representerade. Valet gick på High Five! från lokalbryggeriet Dugges.

Fortsatte samtalet med Reza medan han polerade upp bardisken och hade åsikter på hur tidigare kunder (som var ganska tankade) hade uppträtt. Det mycket trevliga samtalet behandlade ämnen som om jag kunde boka en öl-provning till möjligheten att boka sig på en Kaggen då de kommer in nästa gång, det blev ett givande samtal på samtliga punkter.

Plötsligt stod man där igen med ett tomt glas och behövde bestämma sig för vad nästa steg skulle bli? Ah..klockan var endast 18:00 så jag bestämde mig att avsluta här och ta mig vidare till Bishops Arms på Järntorget där de brukar kunna få in intressanta mörk öl, då de har inriktning mot imperial stout/ porter. Väl framme märkte jag (till min förtjusning) att det var mindre folk än vanligt så plats i baren och tid för samtal med personalen fanns. Bestämde mig ganska snabbt för en Jule IPA från Beer Here som drivs av samma person som startade Ölfabrikken. Fick dock börja med att be om ett stort glas vatten då jag var smart nog att stoppa in ett tuggummi precis innan, smart då man skall dricka en frisk IPA.

Efter att ha skölj ur munnen med vattnet gick jag på denna Jule IPA som var väldigt fruktig, besk och trevlig. Nu ser jag fram emot mer från detta bryggeri. Hade nu tömt även detta glas och avhandlat diverse öl-diskussioner med personalen när det var dags igen, en till eller avsluta? Svepte snabbt med blicken över kranarna och såg ett antal öl som jag inte smakat tidigare, mycket pga att de flesta inte låg inom de stilar jag uppskattar mest.

Bad tillslut om att få samtliga som jag inte provat tidigare serverade som smakprov i kupade whisky-glas. Sagt och gjort så satt man där med 5 smakprov. Sett från vänster på bilden: Shepherd Neame Orginal Porter, Aecht Schenkerla Rauchbier urbock, Hoegaarden, Wisby Vinterbock samt Ocean Black. (Ursäkta den dåliga bildkvalitén).


Detta drog till sig en äldre man som nyfiket började ställa frågor om ölen jag provade. Ett samtal inleddes runt ölstilar och vilka länder som är bäst på vilka stilar. Klockan började nu närma sig 21 och sista provglaset var tomt. Eftersom vi hade en sådan livlig diskussion tyckte jag att det var läge att ta ett sista glas innan man gick hem, eller i alla fall vidare. Valet gick på husportern Ocean Järntorgets Arbetarporter i en galopp (vinglas ca 15 cl). Den var precis lika god som jag upplevt den tidigare. I takt med att både Arbetarportern och samtalsämnena började sina bestämde jag mig för att avsluta och gå.......till The Rover naturligtvis, det är ju så nära.

Inne på The Rover var det som vanligt mycket folk i baren, efter en snabbt genomgång av kranarna gick valet på ytterligare ett för mig nytt öl Flying Dog K-9 Cruiser. Under tiden jag smuttade på Flying Dogen kom det fram två killar i 30-års åldern och ville beställa industrilager vilket jag var nördig nog att protestera emot. Efter mycket om och men kom vi överens om att den ena skulle satsa på en Närke Slättöl då den är ganska lätt och om han inte gillade den skulle jag köpa den av honom medan hans polare gick på en Närke Vintermörker. Försökte själv få in en Rogue Shakespeare Stout utan resultat med motivering att de inte var framplockade än.

Båda blev överaskade och nöjda med valet vilket ledde in på fler tips när nästa öl skulle in. Jag bestämde mig då för att missionera stort och beställde in en stor (650 ml) flaska Arrogant Bastard Ale från Stone och tre kupade glas. Hade tidigare endast smakat några Oaked Arrogant.

Började hälla upp ölen i kuporna medan jag pratade kring skillnaden mellan öl och öl.....började provningen med en djupdykning med näsan i glasen varvid första sippen följde. Vi stod sedan och diskuterade en lång stund kring dofter, smaker och känslan från ölet, vilket följdes av att den minst industrilager-inriktade snubben fick fram att det var första gången han har upplevt denna räcka av smaker i ett öl. Kände väl nu att det blivit ganska mycket under kvällen och det var svårt att övertyga dem mer än jag redan lyckats med. Tills jag kom på att köra en favorit i repris...vi kom överens om att vi skulle splitta kostnaden för mitt nästa val på två, jag tog halva och de delade på andra halvan. Ok, men vad blev det då? Jo naturligtvis en 75 cl Rogue XS imperial stout. Kände att det var enda möjligheten att komma vidare ;)

1,5 timmar senare låg man på rygg hemma i sängen och försökte få det snurrande taket att stanna. Behöver jag tillägga att jag skippade Bishops Arms på Avenyn på vägen hem? Nej, ni förstod det.

I helgen blir det nya intressanta öl om bara förkylningen kunde ge sig så att man får tillbaka smaksinnet.

Ölbutikken

Då kom det efterlängtade nyhetsbrevet från Ölbutikken som bekräftar att Beer Geek Brunch (Weasel) har kommit in! Övriga ser du nedan.

Som ni ser kommer (på denna blogg aktuella) West Coast IPA och Hop Head Red.

Lagunitas Were Only In It For The Money
Rulles Blonde
Rulles Estivale
BrewDog Coffee Stout
BrewDog Paradox SmokeHead
BrewDog Riptide
Ballast Point Calico Amber Ale
Ballast Point Black Marlin Porter
Green Flash West Coast IPA
Green Flash Double Stout (synd att det inte var Bourbon Barrel Aged Double Stout)
Green Flash Hop Head Red
Ommegang Ommegeddon
Ommegang Chocolate Indulgence
Ommegang Three Philosophers
Ordrup India Pale Ale

Mycket gott men toppas av Weasel! Den MÅSTE jag bara komma över, jag vet att jag tjatar om det men så är det.

Green Flash Brewing Co.

Igår smakade jag ett för mig nytt öl från Green Flash Brewing Co. Hop Head Red av stilen Amber Ale. Har inte någon större erfarenhet av stilen så detta ska bli intressant.

Vätskan är mörk bärnsten med rikligt smutsvitt skum, lämnar mycket skumrester på glaset när det sjunker ihop till en kudde som lägger sig intill insidan på glaset. Doften är något söt och fruktig av amerikansk humle. I smaken återkommer humlen med en tydlig smak av citrus, grape, blommighet med relativt mild beska, 45 IBU. Humlen vägs upp en en något söt karamellmaltig kropp men det är humlen som dominerar. Hop Head Red är torrhumlad med Amarillo vilket kommer fram i en blommighet som jag känner igen från Närke cAmarillo.

Betyg 8/10



Slänger även in ett annat öl från samma bryggeri, West Coast IPA.

Här har vi en IPA med ljus gyllene vätska, rikligt med vitt skum och underbar humlearom i doft och smak. Mängder av skumrester på glaset.

I denna IPA har man använt 4 olika humlesorter: Simcoe, Columbus, Centennial och Cascade.

West Coast IPA domineras inte av Cascade som är vanligt i amerikansk IPA utan doft och smak drar mer åt Simcoe, vilket är trevligt och intressant. En fräsch, underbar smak av grape, citrus, persika och ananas. Hyfsad bitter avslutning, 95 IBU. Grymt gott detta!

Betyg 9/10

Två mycket trevliga öl och det som slår mig är hur grymt färska de är i fruktsmakerna, bra jobbat Green Flash!

ICA Focus Göteborg

Vad har nu detta med öl att göra? Jo när jag i söndags kväll var nere på min ICA-butik för att införskaffa några matvaror till middagen gick jag förbi ost-disken. Jag vet att Fokus är kända för att ha lite exklusivare sortiment och därmed stöter man på en del överraskningar. Kan erkänna att kan blev lite överaskad när jag uppmärksammade en frysdisk som de kallar exotiska djur där tex krokodilkebab och zebra bjöds ut för ca 500kr/kg!

Hur som helst tillbaka till ostdisken. När jag stod och kikade in genom glaset på de delikata ostarna som jag ju gjort vid ett flertal tillfällen tidigare får jag plötsligt fick se följande.


Tre flaskor Rogue var intryckta bland ostarna! Nere till vänster en XS Imperial IPA, bredvid mitt i bild Brutal Bitter samt uppe i mitten en Dead Guy Ale. Det är väl inte så konstigt det kan man kanske tycka och jag är väl beredd att hålla med om till viss del. XS går ju att få tag i på systembolaget vid de tillfälliga släppen samt att den har en väldigt iögonfallande flaska och därmed skulle göra sig bra som skyltningsobjekt. Därmed är det fullt möjligt att slumpen förde den till platsen och inte någon längre eftertanke.

Men vad jag vet så har varken Dead Guy Ale eller Brutal Bitter funnits på systembolaget någon gång vilket gör det hela intressantare. Någon på denna ICA-butik har alltså varit utomlands och köpt två flaskor Rogue Ales för att ta med till jobbet och ställa i ost-disken. Den kan väl vara köpt på puben tänker ni säkert då, troligen inte då både Dead Guy Ale och Brutal Bitter var oöppnade och att det skulle då innebära att man fått ut dem från puben obrutna. Vilket inte är en omöjlighet om man känner rätt person, men då kanske man inte skulle ta med dem till jobbet med riskera att få frågan av chefen vart de kommer ifrån.

Kul när saker inte bara händer utan att någon troligen har tänkt till och ansträngt sig.....eller så har jag helt fel och att de ligger där för att den ena har en dödskalle på etiketten och den andra har en tuff kille som knyter handen, tillbaka till någon slags slump alltså.

Det livade upp en förövrigt tråkig söndagskväll för några sekunder i alla fall.

Dogfish Head Raison D Extra

Ok, då öppnar vi dörrarna på denna nya blogg som efter mycket om och men är döpt Casa med relation till min sambo (mer behöver ni inte veta) och vi rivstartar med en tillbakablick på det öl som troligen överaskade mig mest under 2008 - Dogfish Head Raison D Extra.

Då jag har fått frågan om jag har några "tasting notes" från när jag drack detta öl från Dogfish Head tänkte jag leta upp och skriva ned dem i ett inlägg här.

Vad har vi då? Jo, ett öl som jag av misstag fick med mig då jag besökte Ölbutikken i Köpenhamn i somras. Jag hade som vanligt en gedigen inköpslista och plockade därför upp öl i omgångar på disken medan andra kunder slussades emellan. Troligen var det då någon av dessa kunder som dragande med besten och fick upp den på disken och av någon anledning hamnade den i min hög av öl. Blev skapligt förvånad då jag kom hem och började inventera mina inköp och fann detta djur på ca 18,5% i kartongen. Vid närmare granskning av kvittot hade jag även betalat för den. Följande antecknades vid smaktillfället:

Ett varmt kopparfärgat öl med söt doft, russin och alkohol. Smaken är maltig söt på ett sådant sätt som man hittar i brittiska Barley Wines samt drivor av torkade frukter främst russin och alkohol. Alkoholen är dock otroligt väl integrerad, trots sina 18,5% upplever jag inga oangenäma spritiga drag utan mer som en varm brännande känsla i munnen, väldigt behagligt och trevligt. Mycket trevligt och komplext öl.

Min flaska tappades i mars 2007, alltså lagrad i nästan 2 år så den kanske är mer rå och spritig i sin ungdom.

Om du bryr dig kan det tilläggas att en flaska på 355 ml innehåller ca 425 Kcal. Eller ska vi säga en portion skagenpanna med räkor.

Hur är det med stilen då? Jag har noterat att olika recensionssajter har olika stil på denna. Belgian Strong Dark Ale och American Strong Ale har den klassats som men för att förvirra ytterligare tycker jag nog att den drar mer åt Barley Wine av brittisk stil. Extrem-öl som jag kan rekommendera att prova om man får möjlighet, det är verkligen en intressant upplevelse på flaska.

Betyg 8,5/10

Amager Hr. Frederiksen

Då var det dags för min andra flaska Hr. Frederiksen. Förra gången jag drack denna var det en positiv överraskning. Plockar ut flaskan som nu har stått i kylskåpet i några dagar i väntan på detta tillfälle. Vad jag kan läsa mig till tappades denna på flaska i augusti 2008, bäst före juli 2013 relativt färsk alltså.

Den är tjock och svart oljig i vätskan med ett enormt kompakt beige skum som rusar mot glaskanten vilket gör att jag måste hejda mig ganska fort i när jag häller upp ölen. Hr. Frederiksen har nog ett av de mäktigaste skum jag upplevt i en Imperial Stout, slås nog bara av Yeti. Rikligt med skumrester på glaset.

Smaken är mjuk, väldigt len och övervägande torr vilket gör den enormt lättdrucken. Visst sötman finns där man för att vara en såpass alkoholstark Imperial Stout är den förhållandevis anonym. Annars är det väl kaffe som är den dominerande smaken men inslag av mörk eller kanske ännu mer ljus choklad. Det som överaskande mig förra gången och även finns med nu är den friska humleprofilen från amerikansk humle, bidraget kommer här från Centennial.

Ni som tycker att Yeti är alldeles för tjock, ro och besk i karaktären men gillar den amerikanska typen av välhumlade Imperial Stouts måste definitivt försöka komma över denna. Här har du många av smakerna i nedtonad tappning. Alkoholhalten är på 10,9%, men det enda som skvallrar om det finns i doften. För trots att smaken inte är av det kraftfullare slaget är alkoholen väldigt väl integrerad.

Hr. Frederiksen övertygade lite mer förra gången men det är inte tillräckligt stor skillnad för att sänka betyget. Förklaras säkert av att jag är lite förkyld för tillfället.

Betyg 9/10

Ytterligare en öl-blogg?

Finns det behov av ytterligare en öl-blogg? Troligen inte men då jag har märkt att mina kommentarer i existerade öl-bloggar börjar bli lite väl långa och mer liknar inlägg tyckte jag det var dags att skapa en egen blogg för mina tankar kring öl men även lite annat kan dyka upp.

Ni är välkomna att titta in och ta del av mina tankar och lämna gärna en kommentar.

Kommer inom snar framtid lägga upp inlägg.

Tack för besöket
/Weine